Bröllop i Ernst anda

Alltså för ett tag sedan fick jag en så fint bröllop att fotografera! I Kolswa Herrgård i Orangeriet Ernst renoverat. Och alltså, platsen och kärleken mellan brudparet, säger då bara det, M A G I S K T ! Det var verkligen så fint! Och vi bestämde sent, alltså typ timmarna innan att vi skulle ordna en first look, vilket var en väldans tur för det var nog den finaste first look jag fått uppleva! Känner mig så lycklig över att just jag får vara med under sådana stunder, som nästan ingen annan får, att få se den kärleken och spänningen över att se varandra, den är så fin!

så visar bara denna fina first look nu, så kommer säkert mer från detta bröllop längre fram för oj, vad många fina bilder jag har från denna dag ❤️

Länge sen..

Här är det länge sen jag la ut någonting, jag vet, men det har hänt så mycket i mitt liv så bloggen fick inte den tid den behövde kan man säga. Eller inga sociala medier fick någon uppmärksamhet alls. Vi fick nämligen en liten flicka för ett år sedan som bestämde sig för att komma ut 2 månader för tidigt. Allt gick bra men hon fick all min tid förutom då jag fotograferade förstås, för det gör jag fortfarande mer än någonsin faktiskt bara att ni där ute inte fått se bilderna. Men nu när jag kommit igång igen ska jag försöka visa lite mer :)

Hej snö!

Här vräker snön ner, poff så kom den över en natt! Och mina katter tyckte att väcka mig kl 07, när jag är ensam hemma och får sova hur länge jag vill var en bra idé för att klaga att de inte kan gå ut och tycker jag ska trolla bort den vita skiten som ramlat ner från himlen. Samma visa varje år ;)

Godmorgon, eller god eftermiddag..

God Brunch eller vad säger man. Leonard är helt slut efter flera nätter med klåda av vattkopporna så idag vaknade vi 10.30, jösses! Vet inte när jag sov så länge sist men, men det har varit riktigt tunga nätter denna vecka så antagligen behövde vi det båda två.

Sjukstuga

Ja, här är det sjukstuga. Sonen har åkt på vattkoppor stackar, och han har verkligen koppor från topp till tå. Hela hårbotten är som en puckelpist, handflator och ner till tårna, han är som en lite prickikorv. Så här blir det några lugna dagar framöver.

Måste bara berätta...

Just nu är livet bara tungt, och ändå är det inte värst för mig. Har fått reda på att min treåring, TREÅRING är utfryst på förskolan. Tycker det är helt sjukt, de är små små barn! Börjar det redan så här tidigt?! Och hur tungt det än är att lämna honom där måste jag ge fröknarna en chans att lösa detta, även fast hjärtat brister totalt varje gång när han gråter att jag inte ska lämna honom och att han inte får vara med de andra barnen. Har aldrig gråtit så mycket som jag gjort de senaste två veckorna och vill helst bara gömma honom hemma, skydda honom från allt och bara kramas, och flytta härifrån och börja om någon annanstans.

Kämpa på

Nä nu ni! Nu har jag äntligen tagit tag i hemsidan och uppdaterat den. Eller ja, den är nästan klar, lite småfix kvar. Men lite nytt utseende, nya bilder och text, nya kontaktformulär och inte minst har alla bilder från årets brudpar kommit in! Så nu tar jag och kryper ner till sängs med min lilla sömntuta som sover för länge sedan, godnatt ❤️

Belle

Jag är verkligen urusel på att komma ihåg bloggen, men försöker verkligen uppdatera här också men vill ni se lite fler bilder så gå till min Instagram: @emelieessberg.se. Men för någon vecka sedan hade jag nog en av de sötaste fotograferingarna jag haft 😍 lilla Belle och hennes familj. Alltså, hon var så söt så jag hade kunnat kidnappa henne, kolla bara på dessa bilder!

Jämtlandsbröllop

Sista helgen i september hade jag ett regnigt och blåsigt bröllop i Jämtland. Men vad gör det att det regnar när paret Lina och Olov tog det hela med en klackspark, och titta bara hur fantastiskt fint det blir det inte med regn! Så till nästa års brudpar, var inte rädda för att få regn på eran dag, bilderna blir fantastiska ändå och allt löser sig.

Vad är din värdefullaste ägodel?

Det senaste tre åren har jag verkligen försökt ta mer vardagsbilder på våran familj, och det har kommit att bli de viktigaste bilderna jag har. Inte de där uppställda leende bilderna utan de där i vårat hem, när Leonard sitter och tittar ut genom fönstret och funderar, när han sitter i soffan och myser med katterna, när hans pappa och han leker på hans rum eller när vi är ute på utflykt och grillar korv. Att ha dom minnena sparade, det är mina mest värdefulla ägodelar.

Vi bor även långt ifrån släkt och familj, närmaste är 35 mil bort. Så dessa tre år har jag gjort en fotobok till alla som julklapp med våra vardagsbilder och denna julklapp är så uppskattad, att även fast de träffar oss så sällan får de en liten inblick och känna att de får vara med i våran sons liv ♥